jag mår så dåligt, jag orkar verkligen inte mer.

jag är så trött så tror jag går under snart.

förstår verkligen hur jag ska orka föda ett barn när jag inte orkar äta mat eller stå på benen. och smärtan att ligga ner vill jag inte ens tänka på. 

jag panikgråter varje gång jag ska vända mig om och smärtan ilar i hela kroppen så fort jag gör någon rörelse. 3,5 veckor är inte länge, men jag vet inte om jag kommer stå ut länge till. och speciellt inte själv.

just nu har jag ingen vid min sida. jag behöver Tobbe, jag vill att han ska bry sig, att han ska va hemma, ta hand om mig, men jag vill inte att han ska oroa sig för mig.

men min kropp orkar inte mer, och mitt psyke orkar verkligen inte mer.

så här dåligt har jag inte mått på flera år. 

men jag gör som alltid och döljer de med ett leénde.

nu kan inte ens "de riktiga vännerna" se igenom mig, inte Tobbe, inte min familj.

därför måste jag skriva de här för ni vet att jag hatar be om hjälp, jag hatar erkänna att jag mår dåligt, men jag klarar inte de här själv. 

jag vet inte va ja ska göra , eller säga, men jag måste börja må bra nu innan jag går under helt