Pratade med pappa förut, han kan inte komma på studenten.

Han tycker det blir för mycket farande om han ska på både stundent/bröllop och barnafödande. 

Inte så att jag bett honom komma när barnet är fött, så de är ingen ursäkt enligt mig.

Måste väl folk inse själv att jag inte kommer va allt för pepp att träffa människor när jag precis fött barn.

Då vill jag hellre att han kommer på min student som han sagt i flera år att han ska göra.

Blir så jävla besviken på honom!

FAN! 

kan han aldrig växa upp och lära sig ta ansvar?

spelar väl ingen roll om jag är 18 år, han är fortfarande min pappa.

Han har missat istort sätt ALLT jag åstakommit under hela mitt liv, och nu missar han de här också, som jag verkligen får kämpa med för att inte göra någon i familjen besviken.

Hade verkligen sett fram emot att få träffa han, se han stolt över mig när jag äntligen tar min studen, så som jag har kämpat i flera år för att lyckas med den. Jag har alltid  varit pappas lilla flicka, jag har sätt upp till honom även när han haft det som värst. och nu när jag behöver honom kan han inte ens ställa upp! blir så jävla ledsen!

Inget har gått som jag hade planerat, jag blir bara sviken hela tiden.

Det gör ont att hoppas på att någon ska förändras så mycket som jag gör hela tiden med honom, och inte fan får man något tillbaka. 

Det va inte så här jag planerade mitt sista år i skolan, att jag skulle ligga efter med 5 ämnen för att jag mår så dåligt. Jag har alltid varit stark och tagit mig igenom saker bara jag velat. nu känns de som att jag lika bra kan skita i de. 

Jag vill ju bara att min familj ska kunna se på mig och vara stolta! är det för mycket begärt?

jag känner mig som ett stort misslyckande för hela familjen nu, och jag vill inte känna så. jag behöver veta att någon tror på mig, då orkar jag kämpa.

Och pappa om du läser de här någongång:

är det så svårt för dig att visa att du faktiskt uppskattar att vi försöker?

är det för mycket begärt att veta om du är stolt över något vi gör?

jag tänker INTE komma och hälsa på i sommar som jag hade tänkt, för kan du inte ens ta dig tid att se mig ta studenten så behöver du inte träffa mig alls!

You were my strength when I was weak 
You were my voice when I couldn't speak 
You were my eyes when I couldn't see 
You saw the best there was in me 
Lifted me up when I couldn't reach 
You gave me faith 'coz you believed

 

Lisa

17 april 2011 23:37

Nu känns det lite fel att kommentera i det här inlägger men på din mail finns nog något som är lite roligt :)
Hoppas allt löser sig till något bra!

http://lisbom.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://novaliee.blogspot.com/  där kommer jag skriva om Nova :) så att pappa Tobias ska kunna hänga med :) PUSSHEJ!             ...

Novalie 2 mån 1 dag gammal :)                  

har precis fixat mina naglar :) Novalie är så söt och snäll och sover gott i soffan med Bim :) Tobbe är iväg och hjälper mamma och Tore att flytta :) ska se om jag hinner vila lite innan hon vaknar :) tänkte bara slänga upp en bild på naglarna :) o...

Har inte uppdatera pga att Tobbe är hemma:) ja skriver ju bloggen mest för att han ska hänga med när han är och jobbar:) men iaf. I fredags storstädade vi medan farmor var ute och gick med Nova. :) vi piskade mattor, dammsög, skura, dammade m.m. Sen ...

sitter ännu vaken då jag och Nova somnade på soffan vid halv 4 och sov till 6 :P kände att de inte va någon idé att försöka sova när jag inte är trött :P Nova somnade vid halv 9, då kom Johanna förbi så har vi suttit och snackat :) han typ inte...