Pratade med pappa förut, han kan inte komma på studenten.

Han tycker det blir för mycket farande om han ska på både stundent/bröllop och barnafödande. 

Inte så att jag bett honom komma när barnet är fött, så de är ingen ursäkt enligt mig.

Måste väl folk inse själv att jag inte kommer va allt för pepp att träffa människor när jag precis fött barn.

Då vill jag hellre att han kommer på min student som han sagt i flera år att han ska göra.

Blir så jävla besviken på honom!

FAN! 

kan han aldrig växa upp och lära sig ta ansvar?

spelar väl ingen roll om jag är 18 år, han är fortfarande min pappa.

Han har missat istort sätt ALLT jag åstakommit under hela mitt liv, och nu missar han de här också, som jag verkligen får kämpa med för att inte göra någon i familjen besviken.

Hade verkligen sett fram emot att få träffa han, se han stolt över mig när jag äntligen tar min studen, så som jag har kämpat i flera år för att lyckas med den. Jag har alltid  varit pappas lilla flicka, jag har sätt upp till honom även när han haft det som värst. och nu när jag behöver honom kan han inte ens ställa upp! blir så jävla ledsen!

Inget har gått som jag hade planerat, jag blir bara sviken hela tiden.

Det gör ont att hoppas på att någon ska förändras så mycket som jag gör hela tiden med honom, och inte fan får man något tillbaka. 

Det va inte så här jag planerade mitt sista år i skolan, att jag skulle ligga efter med 5 ämnen för att jag mår så dåligt. Jag har alltid varit stark och tagit mig igenom saker bara jag velat. nu känns de som att jag lika bra kan skita i de. 

Jag vill ju bara att min familj ska kunna se på mig och vara stolta! är det för mycket begärt?

jag känner mig som ett stort misslyckande för hela familjen nu, och jag vill inte känna så. jag behöver veta att någon tror på mig, då orkar jag kämpa.

Och pappa om du läser de här någongång:

är det så svårt för dig att visa att du faktiskt uppskattar att vi försöker?

är det för mycket begärt att veta om du är stolt över något vi gör?

jag tänker INTE komma och hälsa på i sommar som jag hade tänkt, för kan du inte ens ta dig tid att se mig ta studenten så behöver du inte träffa mig alls!

You were my strength when I was weak 
You were my voice when I couldn't speak 
You were my eyes when I couldn't see 
You saw the best there was in me 
Lifted me up when I couldn't reach 
You gave me faith 'coz you believed

Once upon a time we had a lot to fight for
We had a dream, we had a plan
Sparks in the air, we spread a lot of envy
Didn't have to care once upon a time

Remember when I swore
My love is never ending
And you and I will never die
Remember when I swore
We had it all
We had it all

I'll sail away, it's time to leave
Rainy days, are yours to keep
Fade away, the night is calling my name
You will stay, I'll sail away

Once upon a time we used to burn candles
We had a place to call a home
The dream that we lived
Was better than divine
Every day was like a gift
Once upon a time

Remember when you swore
Your love is never ending
And you and I would never die
Remember when you swore
We had it all
We'd never fall

Sail away, it's time to leave
Rainy days are yours to keep
Fade away, twilight is calling my name
You will stay, I'll sail away

No reason to lie
No need to pretend
I'm grateful to die
To live once again
I'm fearless to fly
And reach for the end
And reach for the end
ohhohhhohhhohhh...

Sail away

Sail away, it's time to leave
Rainy days are yours to keep
Fade away, the night is calling my name
You will stay, I'll sail away

Sail away
The night is calling my name
Sail away

Sitter hos mamma. Har nu packat alla grejer ja hade kvar här. Så nu är jag och Tobbe helt sambos :-) va förbi Johanna och titta på bebisgrejer som ja kanske ska köpa:-) ligger ut lite bilder ikväll på trädgården:-) mamma har planerat massa idag:-) puss